Det finns en speciell mörk dag som vi alla djurägare bävar för.

Men, som alltid kommer att komma! Den där hemska dagen, när vi måste skiljas åt!

 

 

Den 16 Maj 2019 k.12.00-13.30. Blev mitt liv kaos, paniken bröt ut, tårar rann. Hittade inte telefonnumret till djurakuten. Där låg han på golvet, han skrek, hade panik, något var fel. Sedan kom beskedet, han måste få somna in sa veterinären.

Förstod inte vad hon sa först, vadå somna in? Han ska ju få hjälp så han kan koma hem igen. Tumören hade växt väldigt fort. 13.30 låg han i min famn, livet hade redan hunnit rinna ut och jag kände att hans själ, var på väg bort. En spruta, en till. Sedan satt jag där med en tom kropp. Min älskade Bebis fanns inte kvar hos mig. Jag fick åka hem ensam, i stor chock, med min sorg,en tom bur, tårar som rann, förtvivlan och paniken och ensamheten var mitt enda sällskap. Hemma väntade det bara en stor tomhet. Matskålar som står framme, leksaker överallt, liggplatser fulla med päls. En tomhet,så tom som bara en djurägare förstår.

Dagen då vi måste skiljas åt, kom! Mycket fortare än vad jag trodde och på ett sätt som jag aldrig hade kunnat förutse.

 FORTSÄTTNING KOMMER INNOM KORT!